Nu har jag flyttat! Välkommen att hälsa på!

http://barfota-lentellervasst.blogspot.com/

Skulle vilja ge ett radiotips till alla Rix FM-lyssnare i Sandvikenområdet. Om ni inte har upptäckt det än, så kan jag tala om att 106,3 är läget för stationen. Tyvärr fungerar det olika bra beroende på väder och vind, men det funka oftast ganska bra. När du passerat Köpis vid Valbo bryts mottagningen... så är det när man kommer till Gävle... mer säger jag inte om det, men ni förstår nog vad jag tänker...

Det verkar vara bra antenner i bilar, så... Kör hårt! Bättre än MixMonopol i alla fall...

I mitt hem har jag införskaffat mig en trådlös internetradio... fantastisk uppfinning! Jag har alla världens radiostationer i mitt kök... eller var i lägenheten jag än befinner mig.

Jaa, det var verkligen på tiden! Många har frågat, många har undrat... Har jag lagt ner bloggen eller? Nja, den har vilat lite och vid ett tidigare tillfälle skrev jag nog att jag inte skulle vara särskilt flitig med detta bloggande, men idag känner jag att det är dags. Varför just idag? Det är ju en STOR dag idag!

Victoria och Daniel har förlovat sig!!!

Otroligt roligt! Grattis till er båda (som om de skulle läsa detta... hrmp)! Lycka till - verkligen!

Hej och hå! Nu kommer vintern enligt SMHI - Äntligen! Jaja, jag vet att inte alla delar min åsikt, men en åsikt har jag rätt till.

Enligt nyheterna idag blir det snökaos på vägarna när första snön kommer till södra Sverige. Jag har alltid funderat över detta... Varför kallar vi det snökaos när det egentligen kommer ganska lite snö - blötsnö. Själva snön i sig orsakar knappast kaoset eller? Jag har inget svara på det, har någon annan det? Min teori (sådana har jag ibland) är att det är vi människor som orsakar kaoset. Det gäller liksom första halkan också. Hur ofta får man inte höra att folk kör av vägarna för att de har blivit överraskade av halkan, så där i september-oktober-tider? Vem kan efter alla dessa år påstå sig vara överraskad att det kan bli halt denna årstid? Jo, det är människor som nyligen har flyttat hit från ett annat land och inte förstår att det blir halt när det är kallt. Men vi andra som är uppväxta här i landet och känner till årstiderna borde veta bättre. Att skylla på att man blir överraskad - pfch (tror att ljudet för fnysningar stavas så). Ja, så återkommer jag till snökaoset... Vem vet inte att det kan komma snö den här årstiden? Samma svar som ovan. Har man inte skruvat på vinterdäcken på bilen är det självklart att vägen blir svårframkomlig! Håll er hemma, gå till fots, ta bussen, tåget eller vad katten du vill - men lämna bilen hemma så vi andra slipper höra om alla överraskade snökaosmänniskor.

Ja - jag gnäller, men vad skulle annat kunna roa mig? ;)

I helgen eldade vi vår första brasa i den öppna spisen. Fast allt omkring är ett enda ruckel och skrotupplag var det såå mysigt med en tänd brasa. Ja, nu ska vi inte överdriva storleken på brasan, men en brasa var det. Tyvärr blir det inte så mycket mer än en mysfaktor med en öppenspis. Värmen är inte allt för generös och den lilla värmen som uppstår försvinner snabbt. Någon gång i framtiden ska en kamin införskaffas och naturligtvis element...

På fredag ska vi visa upp rucklet för C:s pappa, N-E och hans sambo B. Dessutom kommer min moster B och hennes man K, min mamma och min pappa, dvs arbetsledaren. Spännande och höra vad N-E och B har att säga om rucklet...

Nåja, i helgen var vi där och fick faktiskt upp vindskivorna på långsidan och dessutom hängrännor med tillhörande stuprör. Det går framåt i alla fall. Till våren måste vi göra några förbättringar på målningen, men för övrigt blev det väldigt bra.

På gaveln hittade jag en liten vit blomma, som gjorde sin sista insats för sin familj för denna säsong. Den såg ganska ensam ut, men lång och ståtlig.

Även nästa år blir det melodifestival, men även denna gång genrepet. Vi fick inte tag på biljetter till själva finalen, men det går bra det med. I våras fick vi också gå på genrepet och jag undrar om det inte var lite bättre än själva finalen. På genrepet får man se alla sångnummer genomföras som om det var den riktiga finalen det är en typ av omröstning, men bara på låtsas för att tv-kamerorna ska fånga upp bra bilder som kan ersätta dåliga bilder i direktsändningen - fråga mig inte hur tv-teamet får det hela att gå ihop... När man lämnar genrepet är ingen besviken över att fel låt vann, eller ingen skadeglad bara för att rätt låt vann. Man har liksom fortfarande känslan kvar när man går därifrån. Nästa år ska vi gå på absolut sista genrepet, på eftermiddagen innan Kvällen.

Spännande är det i alla fall - vilka artister kommer vi att få se? Vem blir programledaren? Blir det Carola eller Settman? Om jag ska gissa tror jag inte att det blir någon av dem. Jag tror att det blir André Pops (kanske inte tror, men jag skulle vilja att det var så).

Vill bara ta och tacka Ella Lemhagen för Patrik 1,5!

Till alla er som inte har sett filmen: SE DEN GENAST!!!

Jag och C ska köpa några ex när den kommer ut på DVD och ge till alla våra nära och kära som är homofober... Ja, det kan bli en och annan... se upp alla homofobiska släktingar och vänner!

Filmen är helt fantastisk! Förutom att den tar upp hur samhället ser på homosexuella äkta par, som längtar efter barn - skrattar man gott åt alla fördomar som levereras i filmen.

Gustav Skarsgård och Torkel Pettersson spelar kanonbra som gayparet, Göran och Sven.

Tyvärr satt det ett litet tråkgäng på raden framför oss på bion. De stönade och frustade ut sitt ogillande när Göran och Sven pussades. Visste de inte vad filmen handlade om innan de köpte biljetterna? Nåja, ett sant nöje var det i alla fall.

Ta och packa iväg er till bion nu!

Igår, dvs 26 oktober, firade mina föräldrar Rubinbröllop! Det är värt att fira. Tänk att det är möjligt att hålla ihop så länge. C och jag har hängt ihop i snart 16 år... bara 24 år kvar, men... Nej, vi som inte är gifta har tydligen ingenting att fira... glömde det... Sambos har inga år att räkna på... kanske är något jag ska fundera över och ta patent på.

Att mamma och pappa har varit gifta i 40 år firade vi alltså igår, men för alla nyfikna kan jag säga att de faktist kände varandra innan bröllopet. Egentligen borde de ha firat 42 år. Jag läste på lite om rubiner och det är faktiskt inte så konstigt att rubinen firas närmast före diamanten i ädelstensbröllopsnamnen. Det är nämligen bara diamanten som är hårdare än rubinen (av ädelstenarna alltså). Den är mycket värdefull och exklusiv, lärde jag mig och att äkta rubiner inte är felfria. Det sista tycker jag är fint - äkta rubiner är inte felfria - alltså tolkar jag det som så, att en till synes felfri rubin kan misstänkas vara oäkta. En oäkta rubin är alltså en liten falsking - detta får mig genast att höja ett varnande flagg. Se upp så att du finner en kille, eller tjej, med fel och brister (kanske inte allt för många) - annars kan du ge dig på att det är en oäkting - en sådan som sviker dig så småningom...

Min slutsats är alltså att mina föräldrar inte är felfria! Skönt! För tänk om de var felfria - hur hade mitt liv sett ut då? Den perfekta familjen med det perfekta livet - allt perfekt och alltid bäst. Det skulle troligtvis ha varit ganska tråkigt liv... eller?

Upp till kamp alla människor med fel och brister - Vi är tydligen värdefulla och exklusiva!

Yes, jag hade rätt! Jag hoppades innerligt att Adam i Heroes skulle visa sig vara ond... Killen som spelar Adam, spelade Sark i Alias. Han är som klippt och skuren för onda roller. Välkommen säger jag! (Hoppas att det håller i sig.)

Nu när jag äntligen har hasat mig upp ur sängen, ska säga ett och annat om billiga försäkringar - och det är inte vilka försäkringar som helst, utan reflex och lyse. Det är två underskattade försäkringar av många.

Barnen, ser de vuxna oftast till att bylsa på med reflexer, men när den vuxne själv ska ge sig ut i trafiken, nä då är det inte så viktigt längre. Jag vet inte hur många gånger jag har varit nära att köra på dumdristiga fotgängare utan reflex. Det verkar inte gå upp för dessa människor att om de inte har reflex, borde de rimligtvis vara mer försiktiga när de ska gå över en väg. Ett bra exempel på detta är Norra Vägporten här i staden där jag bor. Strax efter sju på morgonen anländer en buss från en större stad österut. Människorna som kliver av den här bussen (och säkert människor på andra bussar också) tror att de kan traska över vägen utan att synas. Nu när halkan också vill göra sig påmind och vintern strax knackar på, vill jag ge dessa människor ett tips:

Om ni ska gå över gatan - använd reflex så att jag åtminstone har en rättvis chans att bromsa in utan att tvärnita och få sladd! Eller stå kvar tills alla bilar har passerat. Jag vill faktiskt inte köra på en människa - inte djur heller för den delen, men jag vet inte hur jag ska bära mig åt för att sätta reflex på alla djur.

En annan billig försäkring är lyset på cykeln. Varför ska det vara så svårt att synas i trafiken? Under den mörkaste tiden på året brukar jag (när jag är på hemväg från jobbet) "roa" mig med att räkna alla cyklister som kommer emot mig utan att jag medveten om det - inte förrän jag nästan kör på dem. (Vill tillägga att jag minsann inte är någon fartdåre inom tätbebyggda områden.) Genomsnittet av antal cyklister jag ser från det att jag kommer in i staden är ca 40. Av dessa ca 40 brukar max 3 ha någon form av belysning på sin cykel. Skrämmande! Av dessa 3 har 2, blinkande lysen, vilket jag har förstått inte duger som lagligt lyse.

Jag undrar... Är människor inte rädda om sina liv? Nä, kanske inte... Men om dessa människor inte är rädda om sina egna liv, låt oss andra bli oskyldiga till olyckorna... för jag vill som jag sa tidigare, sannerligen inte orsaka att en annan människa skadas, eller i värsta fall dödas.

Hej och hå... jag blir inte alls kvitt den här halsvärken... Idag har jag lite feber kvar i kroppen... hoppas att den vandrar vidare snart.

Låg och halvtittade på tv i morse. Hamnade på UR:s program där tre ungdomar satt och diskuterade. De pratade om lärare ska betygsättas eller inte. Jag tänker inte lägga någon större energi på ämnet i sig, men det fanns en kille med i den lilla panelen som jag delade åsikt med. Det är killen i sig jag måste lägga lite energi på.

Jag håller just i dessa dagar på att läsa en högläsningsbok för mina små elever. Det är Tsatsiki och morsan, för övrigt en jätterolig bok. Vi har också sett filmen tillsammans. Den lille söte Tsatsiki, som alla med moderskänslor skulle vilja adoptera. Nu kommer jag med ett skop...

Tsatsiki har blivit stor!

Han satt där på tv och pratade med mansröst... ja, det är sant! Han satt där och tyckte till i panelen. (Han hade för övrigt de klokaste tycka- till-åsikterna.)

Samuel Haus heter killen egentligen och enligt mina källor är han minsann 18 år nu för tiden...

Om nu liten har blivit stor... vad har då hänt med mig under alla dessa år? Har jag också åldrats? Jaa, jag sa det tidigare under hösten och jag får helt enkelt stå för det! Jag blir snart 24 år!

Stugan har vi filat en del på denna månad. September blev arbetet något vilande. Nu är all plåt på plats och nu är det vindskivorna som ska upp. Vi har målat och målat på brädorna och nu ska de bara skruvas på plats. Arbetsledaren och C har lyckats få upp en av skivorna. Resten kommer...

Förra helgen då vi var vid stugan fick jag ett litet ryck. Jag tänkte såga till några bitar trä, som vi ska elda upp. Okej - då behöver jag sågbockar, tänkte jag. Med mycket möda och stort besvär hittade jag lämpliga träbitar att snickra ihop bocken med. Det gäller ju liksom att inte göra av med alla träbitar för då har vi inget att elda... Nåja, en sågbock blev det... nu måste jag försöka snickra ihop en till, annars blir det svårt. Stolt blev jag i alla fall, trots några missbedömningar enligt arbetsledaren, men det ska tilläggas att även han var stolt över min insats. Mellan far och dotter måste det bli så ibland.

Vi har också hunnit påbörja jobbet att rikta upp en vägg, som är innåt skogen sned. Den lutar flera grader åt fel håll, men nu ska det bli bra... tror jag.

I helgen var vi där ute igen, men inte särskilt länge... vi var inte så krya av oss. Jag har i alla fall krattat halva tomten... den lilla tomten, men mycket löv blev det. Den andra halvan tänker jag inte kratta... För det första utgör inte löven livsfara där de ligger och för det andra skulle jag få hålla på i evigheter innan jag skulle få bort alla löv... och det vill jag inte. Livsfara, undrar du... Ja, Stjärnor på is skulle kunna åka omkring på mina löv, utan skridskor istället för på isen... skulle ha samma effekt.

För alla er som undrar - jag lever!

Det är bara det att det här med blogga... det tar lite tid och ibland har man inte tid. Faktiskt inte ork heller.

Nu ska jag i alla fall skärpa till mig. Jag kan dock inte lova att det blir daglig skrivning, en det lilla får vara gott nog.

Precis i skrivandets stund traskade C in genom dörren efter att ha varit på Frankrikeresa. Bordet bredvid mig fylldes av ett antal föremål av glas. I dessa föremål finns det naturligtvis franska viner. Det blir mysigt i höstmörkret att sitta och smutta på. Inte allt på en gång - nä, lite i taget.

Det värsta är att C har med sig en - just det - förkylning med sig hem.

Var det någon mer än jag som såg Färjan igår? Ett tv-team har följt händelserna på en finlandsfärja. Tv-teamet följer till största delen besättningen på båten, men det förekommer en och annan bild på passagerarna.

Nu har väl folk börjat få panik över detta. Det är klart - om du har åkt på kryssning och har gjort ett och annat som inte riktigt stämmer överens med verkligheten - ja, då är det så. Om du har varit otrogen - vilken tur för din respektive partner att du åker dit på bild.

Det kan inte vara så att, så fort du kliver ombord på båten, du glömmer bort din familj... eller?

Risken att åka dit finns väl alltid. Du kan springa ihop med någon på båten, som faktiskt känner igen dig. Denna någon kan kontakta din familj och berätta. Nu är det tv som är denna någon.

Jag har svårt att känna någon som helst slags sympati för de otrogna människorna...

Ni kommer att sabba många äktenskap. Jaha? Så du är oskyldig?

Idag ringde tjejen från hotellet upp och berättade att vi ska få tillbaka liten summa av det vi hade betalat. Kanon service av henne och hennes medarbetare. Trots allt strul, så kommer jag, tack vare deras service att återkomma som gäst om jag får tillfälle.